Många hade trotsat vädret för att lyssna på den skönsjungande kören (som gjorde en heroisk insats i regnet med blöta noter), lyssna på mig, stödja 6:orna som sålde fika, korv med bröd och lotter och värma sig vid brasan.
Här nedan är mitt manus (som jag kanske inte följde ordagrant) men det jag vill trycka extra på är att vi måste göra våra röster hörda!
Gå på kommunfullmäktigemötena som är kvar innan valet (nästa är 7/5 kl 17:00 i Folkets Hus med Allmänhetens frågestund schemalagd till 18:30), lämna synpunkter till Motala kommun här eller prata med de politiker som du tycker är vettigast så kanske de skriver en interpellation om din fråga. Om vi inte syns eller hörs så finns vi inte!
Hej! Jag heter Christina och är landsbygdsbo!
Jag är född landsbygdsbo och är det fortfarande. Jag har funderat på varför jag fortfarande är det. Det är inte så att inte tillfällen har funnits, när jag läste på högskolan t.ex. hade det varit lätt att flytta till lägenhet men så blev det inte. Nu några år senare har jag kommit fram till att jag inte gillar folk helt enkelt.
Missförstå mig rätt nu, jag gillar folk i rimliga mängder men jag gillar inte att trängas vare sig på vägen eller i affären. Jag åker ofta till Sthlm i jobbet och kan verkligen inte förstå hur man kan acceptera att sitta timtal om dagen i en bilkö och hoppas på att alla andra kör tillräckligt förnuftigt så att det inte tar en timme extra att komma fram...
Ica Maxi en torsdag efter jobbet är ren och skär tortyr. Jäktade vuxna, hungriga barn och gigantiska ostyrbara vagnar i vänster-höger-trafik på en gång. Nä, jag tycker helt enkelt inte om stora människosamlingar till vardags.
Om jag nu inte gillar folksamlingar till vardags, vad gillar jag då egentligen? Om jag ska prioritera i livet så är förstås familjen och vår hälsa viktigast men sen kommer helt klart att få vara ifred och sköta oss själva.
Jag har en 40-minuters-runda som jag försöker ta mig runt helst varje dag men minst någon gång på helgen. Livskvalitet för mig är att se färgskiftningarna på gärdena, känna hästlukt och gödselstank, höra alla vårfåglarna och se vårblommorna och kanske bäst av allt: se hela universum från gårdsplanen en kall stilla januarikväll.
Man väljer bort saker för att bo på landsbygden.
Man kanske väljer bort de flesta spontana nöjeskvällarna, man måste nästan alltid ta bilen till allting istället för cykel, fritidsutbudet på nära håll blir rätt begränsat och man får nöja sig med det som finns.
Man kanske också får ta större ansvar om man bor på landsbygden. Man måste antagligen ha två bilar eftersom det inte finns några bussar, man kanske skaffar elverk eftersom det tar längst tid att få tillbaka strömmen på landet och man får skjutsa på sina barn till allt och alla eftersom det ofta är för långt för att cykla.
Men allt det här är ok för mig. Jag prioriterar min livskvalitet över restaurangbesök med vin eller spontanshopping via cykel. Jag bestämmer över mitt liv och mina val.
Gränsen går när politiker och tjänstemän saboterar för barnen. För att en familj ska kunna fungera så måste det fungera för barnen annars är det "GAME OVER" och dags att flytta. Jag tänker förstås på nedläggningen av Godegårds skola men det skulle kunna hända varsomhelst på landsbygden.
Vi som bor på landsbygden är väldigt tåliga och ansvarstagande men vi betalar faktiskt lika mycket skatt som stadsbor och det tycker jag kräver respekt från politikernas sida. Det är ingen naturlag att det just är landsbygdsfunktioner som ska skäras i när det blåser snålt i kommunens plånbok.
Visst inser jag att det inte kan finnas en simhall i varenda korsning men kollektivtrafik med några avgångar på vardagarna hade hjälpt till avsevärt.
Vi landsbygdsbor måste ta ansvar för att göra vår röst hörd i debatten. Om vi vill ha lekparker, bredband och äldreboenden så måste VÅRA röster höras, din och min. Stadspolitiker kommer aldrig självmant satsa pengar på landsbygden för de varken uppskattar den eller förstår hur vi tänker.
När Motala kommun så uppenbart struntade i Fornåsas barn när alla lärarna inkl rektorn sa upp sig från Fornåsa skola ungefär så här års förra året så fick jag nog och startade Vägrenarna eftersom jag vill att landsbygden ska leva och fungera!
För det är ju ändå landsbygdsbor som vi har valt att vara, jag citerar Ulf Lundell:
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ,
ingen kommer i min närhet, som stänger in och stjäl.
Jag trivs bäst när dagen bräcker, där fälten fylls av ljus,
när tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus.
Men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt,
när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt.
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ.
Och kom ihåg: Det är inte fel att längta bort ibland, men glöm inte att längta hem!
