Ljust eller mörkt hår?
Kvinna eller man?
Europé eller asiat?
Det är fasligt omodernt (nästan politiskt inkorrekt) idag att dela upp folk i grupper, alla är unika och ska få förverkliga sig själva.
Utom landsbygdsbor. Lantisar. Rednecks. Lite loja, lata och korkade. Banjospelare kanske?
Till skillnad från tätortsborna, eller stadsborna om de får säga det själva. Där samlas gräddan av samhällets intelligens och företagsamhet.
Eller?
Knappast! Det finns absolut inga som helst belägg för att det är någon som helst skillnad i vare sig lathet eller intelligens mellan barn som föds/bor på landsbygden eller i en tätare befolkningsgrupp.
Vad kommer då allt detta trams ifrån? En längtan förstås. För längre sen måste en längtan efter ett bättre liv ha drivit folk mot städerna, mot Amerikat och mot högre lärande.
Det är förstås likadant idag. Det framgår tydligt överallt runt om oss vad riktig lycka måste vara: Ny bil, rent och skinande boende, reklamintäkter från sin egna You-Tube-kanal (eller möjligen ett kostymjobb), ekologisk vegetarisk mat på varje kökshylla och lyckliga barn i könsanpassade färger. Det är klart att vi påverkas av allt runtom oss, längtan finns där i botten av själen, att få vara och ha det perfekt. Och allt detta finns förstås i tätorten! För på landsbygden vet ju alla att man åker i en skitig fuldiesel och är bonde eller undersköterska (för övrigt gravt underskattade yrken)?
Ingen skulle NÅGONSIN erkänna det, men det sitter djupt rotat i vår historia: Om man är lite framåt och vill någonstans då är det till tätorten man "ska" längta. Då blir det svårt att byta riktning när man väl nått sin längtan, oavsett om det var så bra som man hade tänkt eller inte.
Sverige är i en återvändsgränd i den här frågan anser jag. Eftersom normen är att vilja bo tätt inpå varandra blir det "utveckling" när man satsar pengar där medan pengar som satsas på landsbygden blir "bidrag" eftersom vi stackars lantisar behöver "stödverksamhet".
Egentligen är det tvärtom. Landsbygden (och nu menar jag ALLT utanför städerna och tätorterna) förser städer och tätorter med väldigt mycket samhällsväsentligt i form av el och mat (bortsett från den importerade maten förstås). Städer/tätorter förädlar förvisso en del av detta men framförallt producerar de tjänster för alla andra som trivs tätt ihop. De stora producerande industrierna har kanske kontor i en storstad, men ofta ligger produktionen utanför eller ännu värre i ett annat land. Att hålla upp den här spegeln för tätortsbor ger inte speciellt mycket, eftersom de är gräddan av mänskligheten så är förstås spegelbilden fel alltså hamnar även den diskussionen i en återvändsgränd.
Vad kan vi göra för att skapa "utveckling" även på landsbygden då?
- Till att börja med så måste intäkterna hamna där de skapas. Norrland förser stora delar av Sverige med el men får växelpengar tillbaka, hur är det ens möjligt? Var finns resten av de stora naturtillgångarna? Vem tar intäkten?
- Ur ett nationellt (och även regionalt) perspektiv måste Sverige bli mer självförsörjande. Vi måste ha en rimlig tillgång på mat även vid kriser (då menar jag inte att det faller snö på vintern...) och det ska finnas på nära håll för om det blir en riktig kris kommer även kommunikationerna och transporterna att ta stryk.
- Landsbygden har unika förutsättningar för att hjälpa barn och ungdomar stöpta i alla former att kunna få utvecklas. Mindre skolor och klasser skapar möjligheter att se allas behov så att samhället får lyckliga, fungerande skattebetalare på sikt. Forskning visar att pengar som satsas tidigt (förskola-lågstadie) ger mångfalt igen i minskade kostnader längre fram om 5-50år. Problemet är att det inte går att räkna hem med de ekonomiska modeller som finns idag.
- De tekniska framstegen har inneburit att många kan hitta sitt arbete utan krav på flytt, det är en självklarhet att t.ex. fiberutbyggnad och väl fungerande kommunikationer måste finnas i hela Sverige. Skattebetalarna kommer faktiskt från hela Sverige och företagandet utanför städerna växer så det knakar.
- Genom att prioritera de små skolorna, fiberutbyggnad och kommunikationer så kommer barnfamiljer att bo kvar/flytta till landsbygden och skapa en positiv spiral som drar med sig även behov av vård och omsorg vilket skapar ännu mer arbeten!
- Vi som bor på landet måste visa upp vår längtan och våra drömmar, det är inte synd om oss för att vi bor på landet vi VILL det!
Landsbygd kontra tätort handlar inte alls om lathet eller intelligens. Jag är s.k. högutbildad och har valt landsbygden för bl.a. närheten till naturen, lugnet inpå knuten, närodlad mat i gårdsbutiken 200m bort, att slippa sitta i bilköer så att jag kan välja att göra annat med min tid samt mindre skolor med färre barn eftersom jag vet att man mår bättre och lär sig mer då.
Man FÅR längta efter tätorten, men längta efter den för DIN skull och framförallt, låt alla andra ha SIN längtan i fred!
Vad längtar DU efter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar