Jämlikhet, rättvisa eller ingenting för landbygden?

Ett demokratiskt och välmående samhälle är en komplex historia. En del saker är rättvisa, andra är jämlika. Vi betalar t.ex. olika mycket skatt. Det tycker jag är rättvist, alla drar sitt strå till stacken och så räcker förhoppningsvis summan till alla. Ett jämlikt skattesystem där alla betalar på kronan lika mycket skulle förstås inte fungera.
  

Problemet är att jämlikhet och rättvisa kostar pengar. För det mesta skattepengar.

Kollektivtrafik, rättvis eller jämlik?
Om kollektivtrafiken skulle vara jämlik då skulle det gå bussar var sjätte minut över hela landsbygden. Det är naturligtvis helt orimligt.
Men hur skulle en rättvis kollektivtrafik se ut då?
Ur ett nationellt perspektiv så är det gymnasieelever som fyller bussarna. Man kan då enkelt föreslå att en rättvis kollektivtrafik ska grundas i att tillgodose att alla gymnasielever ska kunna ta sig till och från skolan eftersom de inte kan välja att ta t.ex. bilen eftersom de flesta inte har vare sig körkort eller bil. Om man dessutom vill minska antalet bilresor av miljömässiga hänsyn så kan man förstås planera in några turer som passar för jobbpendlare också (om det passar för gymnasieeleverna så passar det kanske även deras föräldrar?). Det kallar jag en rättvis kollektivtrafik!

Skola, jämlik eller rättvis?
Skolan är lite jobbig ur den här aspekten. Eleverna som grupp ska behandlas galet jämlikt, det ska inte spela någon roll var du bor; du ska ha rätt till en jämlik skola med bra lärare, lokaler och läromedel oavsett var i Sverige (eller Motala kommun) du bor. Eleverna som individer däremot måste behandlas rättvist vilket innebär att individuella anpassningar måste göras oavsett om du har lätt att lära, svårt att sitta still eller behöver extrahjälp.

    

Huruvida själva undervisningen är jämlik eller rättvis i Motala kommun har jag inte fakta att bedöma (fast "en skola för alla" och nedläggningen av Ekenäs anser jag är ett gravt feltänk) men närheten till skola måste också vägas in eftersom trötta barn naturligtvis har svårare att tillgodogöra sig undervisningen oavsett hur bra den är.
Det är djupt orättvist att 6-åringar har uppemot en timme enkel resa till sin anvisade skola. Det är också gravt orättvist att lägga ner en fungerande skola som dessutom har bland de bästa resultaten i hela Motala kommun med motiveringen att kvalitén är för dålig, dessutom mitt i ett läsår.
Vad är då rättvist?
Jag anser att låg- och mellanstadiebarn inte ska ha längre restid än 30min enkel resa och så får skolorna hamna där de hamnar, det är min typ av rättvisa. Det finns ingen entydig forskning som visar att små skolor skulle ge sämre utbildade elever, snarare tvärtom.
Och lika självklart ska förskola och äldreboende ligga i anslutning till låg- och mellanstadieskolorna, det finns så många vinster med det. Först de uppenbart ekonomiska med samordning av kök, bibliotek, datasal, gympasal mm och utöver det den sociala biten för både unga och gamla.

Räddningstjänst, jämlik eller rättvis?
Räddningstjänst är ytterligare en funktion som måste vara jämlik så tillvida att alla ska ha lika rätt till hjälp vid olyckor, bränder etc. En fullt ut jämlik räddningstjänst med lika kort utryckningstid och samtliga resurser till alla adresser skulle säkert innebära 4-6 brandstationer i Motala kommun och det är förstås orimligt.
Hur ser en rättvis räddningstjänst ut då?
Ja den är förstås spridd över kommunen i form av kapabla frivilligbrandkårer som komplement till brandstationen i Motala och framförallt lokalt förankrade, det märktes ju inte minst vid sommarens bränder.

Kommunikation, jämlik eller rättvis?
Alla fast bosatta ska självklart ha tillgång till fast telefoni (eller tillräckligt god teknik) samt bredband. Detta är inte en rättvisefråga, alla ska ha jämlika förutsättningar i hela kommunen.
Om nu Telia får för sig att riva det fasta telefonnätet för att underhållet är för dyrt på landsbygden så anser jag att Motala kommun är skyldiga att driva Telia framför sig tills ett fullgott alternativ finns på plats. Nu sitter man och väntar och hoppas att det ska lösa sig självt, vilket det förstås aldrig kan göra. Motala kommun måste stå upp för sina medborgare och kräva färdiga alternativ innan kabeln stängs ner.
Likadant med bredband. Motala kommun måste trycka på bredbandsbolagen så att de tar med även mindre "lönsamma" områden med färre abonnenter i sina erbjudanden. Idag är bredband en förutsättning i vardagen för många, både företag och privatpersoner och om man även vill möjliggöra för fler att kunna arbeta hemifrån i hela Motala kommun så är det en absolut förutsättning att bredband finns överallt. Här finns inga gråzoner tycker jag, bredband till alla är enda svaret!

Det är självklart att allt i Motala kommun inte kan vara jämlikt mellan landsbygd och tätort men lite jäkla rättvisa kan man åtminstone begära.

Vårtal i Klockrike

Igår kväll höll jag det traditionsenliga vårtalet på Valborgsmässoafton i Klockrike (oerhört trevligt att bli tillfrågad). Det var även traditionsenligt väder, regn och +8 grader. Å andra sidan fick jag upp ett Facebook-minne från valborg 2015 och då snöade det så det hade kunnat vara värre!

Många hade trotsat vädret för att lyssna på den skönsjungande kören (som gjorde en heroisk insats i regnet med blöta noter), lyssna på mig, stödja 6:orna som sålde fika, korv med bröd och lotter och värma sig vid brasan.
  
Här nedan är mitt manus (som jag kanske inte följde ordagrant) men det jag vill trycka extra på är att vi måste göra våra röster hörda!
Gå på kommunfullmäktigemötena som är kvar innan valet (nästa är 7/5 kl 17:00 i Folkets Hus med Allmänhetens frågestund schemalagd till 18:30), lämna synpunkter till Motala kommun här eller prata med de politiker som du tycker är vettigast så kanske de skriver en interpellation om din fråga. Om vi inte syns eller hörs så finns vi inte!

  
Hej! Jag heter Christina och är landsbygdsbo!
 
Jag är född landsbygdsbo och är det fortfarande. Jag har funderat på varför jag fortfarande är det. Det är inte så att inte tillfällen har funnits, när jag läste på högskolan t.ex. hade det varit lätt att flytta till lägenhet men så blev det inte. Nu några år senare har jag kommit fram till att jag inte gillar folk helt enkelt.
 
Missförstå mig rätt nu, jag gillar folk i rimliga mängder men jag gillar inte att trängas vare sig på vägen eller i affären. Jag åker ofta till Sthlm i jobbet och kan verkligen inte förstå hur man kan acceptera att sitta timtal om dagen i en bilkö och hoppas på att alla andra kör tillräckligt förnuftigt så att det inte tar en timme extra att komma fram...
Ica Maxi en torsdag efter jobbet är ren och skär tortyr. Jäktade vuxna, hungriga barn och gigantiska ostyrbara vagnar i vänster-höger-trafik på en gång. Nä, jag tycker helt enkelt inte om stora människosamlingar till vardags.
 
Om jag nu inte gillar folksamlingar till vardags, vad gillar jag då egentligen? Om jag ska prioritera i livet så är förstås familjen och vår hälsa viktigast men sen kommer helt klart att få vara ifred och sköta oss själva.
Jag har en 40-minuters-runda som jag försöker ta mig runt helst varje dag men minst någon gång på helgen. Livskvalitet för mig är att se färgskiftningarna på gärdena, känna hästlukt och gödselstank, höra alla vårfåglarna och se vårblommorna och kanske bäst av allt: se hela universum från gårdsplanen en kall stilla januarikväll.

Man väljer bort saker för att bo på landsbygden.
Man kanske väljer bort de flesta spontana nöjeskvällarna, man måste nästan alltid ta bilen till allting istället för cykel, fritidsutbudet på nära håll blir rätt begränsat och man får nöja sig med det som finns.
  
Man kanske också får ta större ansvar om man bor på landsbygden. Man måste antagligen ha två bilar eftersom det inte finns några bussar, man kanske skaffar elverk eftersom det tar längst tid att få tillbaka strömmen på landet och man får skjutsa på sina barn till allt och alla eftersom det ofta är för långt för att cykla.
  
Men allt det här är ok för mig. Jag prioriterar min livskvalitet över restaurangbesök med vin eller spontanshopping via cykel. Jag bestämmer över mitt liv och mina val.
 
Gränsen går när politiker och tjänstemän saboterar för barnen. För att en familj ska kunna fungera så måste det fungera för barnen annars är det "GAME OVER" och dags att flytta. Jag tänker förstås på nedläggningen av Godegårds skola men det skulle kunna hända varsomhelst på landsbygden.

Vi som bor på landsbygden är väldigt tåliga och ansvarstagande men vi betalar faktiskt lika mycket skatt som stadsbor och det tycker jag kräver respekt från politikernas sida. Det är ingen naturlag att det just är landsbygdsfunktioner som ska skäras i när det blåser snålt i kommunens plånbok.
Visst inser jag att det inte kan finnas en simhall i varenda korsning men kollektivtrafik med några avgångar på vardagarna hade hjälpt till avsevärt.
 
Vi landsbygdsbor måste ta ansvar för att göra vår röst hörd i debatten. Om vi vill ha lekparker, bredband och äldreboenden så måste VÅRA röster höras, din och min. Stadspolitiker kommer aldrig självmant satsa pengar på landsbygden för de varken uppskattar den eller förstår hur vi tänker.
 
När Motala kommun så uppenbart struntade i Fornåsas barn när alla lärarna inkl rektorn sa upp sig från Fornåsa skola ungefär så här års förra året så fick jag nog och startade Vägrenarna eftersom jag vill att landsbygden ska leva och fungera!
 
För det är ju ändå landsbygdsbor som vi har valt att vara, jag citerar Ulf Lundell:
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ,
ingen kommer i min närhet, som stänger in och stjäl.
Jag trivs bäst när dagen bräcker, där fälten fylls av ljus,
när tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus.
Men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt,
när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt.
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ.
  
Och kom ihåg: Det är inte fel att längta bort ibland, men glöm inte att längta hem!

Demokratisk härdsmälta eller en 3-åring som är för trött att somna?

Den 4/4 skrev jag en insändare (och även ett inlägg här) baserad på Camilla Egberths uttalande i MVT den 1/4 att ”Det måste bli tydligare vad som gäller vid allmänhetens frågestund. Det måste vara tydligt vem som ska svara, vem som medborgarna kan ställa frågor till och också vad för frågor som man kan ställa” som bland annat baserades på att Allmänhetens frågestund använts mer frekvent på senare tid och att flera frågeställare ifrågasätter nedläggningen av Godegårds skola.

Att vilja begränsa medborgarnas möjligheter baserat på A: att allmänhetens frågestund används flitigare och B: att medborgarna ifrågasätter tagna beslut verkar helt absurt. Att uppmana till att medverka i demokratin och sedan tycka att det blir jobbigt när vi gör det är lite som en 3åring som är för trött för att somna… Det här är ytterligare ett exempel på att jag tycker att demokratin har kört i diket i Motala kommun.

Jag skrev min insändare den 4/4 angående att Egberth ville begränsa Allmänhetens frågestund och kallade det för en ”demokratisk härdsmälta” om man gör det. Jag kan även lägga till ”som en 3åring som är för trött för att somna” för att bredda den mentala beskrivningen lite.

Den 21/4 svarade Elias Georges på min insändare i MVT att han tycker att jag är orättvis i min beskrivning och att det är viktigt med öppenhet i Motala kommun. Han tycker inte att allmänhetens frågestund ska användas till ”allmänpolitisk debatt” utan medborgarna ska få svar på sina frågor. Här undrar jag om vi har varit på samma KF-möten? (OBS retorisk fråga, han har varit ordf alla gånger som jag har varit där.) Det som INTE (eller väldigt sällan) händer är just att frågeställaren får raka svar på sina frågor och debatt KAN det inte bli eftersom frågeställaren inte får ställa följdfrågor.

Jag håller absolut med om att öppenhet är jätteviktigt och att det finns förbättringspotential på Allmänhetens frågestund: Begränsa politikernas möjligheter att svamla och ge möjlighet till en följdfråga, då är jag nöjd!

Christina Sundeck, landsbygdsbo och bloggar på Vägrenarna

PS Kom gärna och hör mig vårtala på Valborgsmässoafton kl 19 i Klockrike! DS

Reflektion i efterskott över Allmänhetens frågestund 16/4

I eftermiddags kunde jag tyvärr inte delta vid Allmänhetens frågestund under Kommunfullmäktiges möte i Motala, men tack vare att Godegårds Bygdegård live-sände via Facebook så kunde jag titta i efterskott, för övrigt skulle det vara ett busenkelt sätt för Motala kommun att live-sända hela mötena via Facebook (i brist på tillgång till "riktiga" webbsändningar) om man bara ville...

Nåväl, idag ställde Emelie Gemzell, förälder från Godegård följande 6 st frågor:
  
● Endast ett (1) förändringsalternativ, nedläggning, togs upp i den bristfälliga utredningen om Godegårds skola. Självklart finns det FLERA olika alternativ till förändring och utveckling att utreda!
○ Fråga: Varför bjöd man inte in representanter för skolan, föräldrar och bygderåd till samråd INNAN utredningen startades?
 
● Vi saknar förståelse och vilja från politiker och tjänstemän att sätta sig in  i den hotbildmot livet på landsbygden och vårt gemensamma behov av hållbar samhällsutveckling för hela Motala kommun, som nedläggningsbeslutet av en landsbygdsskola innebär. Nedläggningen av Godegårds skola har exempelvis slagit hårt på vårt äldreboende Solgläntan, eftersom att skolan och äldreboendet delade matsal. Nu finns bara 1 av 3 tjänster kvar i köket vilket har begränsat möjligheterna till matserveringen där väldigt.
○ Fråga: Var finns helhetsperspektivet och nyttorna med att lägga ner skolor på landsbygden?
  
● Klimat- och miljöaspekterna av den ökande trafiken som skolnedläggningen nu för med sig har inte diskuterats över huvud taget. Vi har ett gemensamt ansvar att uppfylla Parisavtalet!
○ Fråga: Varför tar kommunen inte hänsyn till detta?
 
● Kostnadsökningen och tidsspillet för föräldrar som måste skjutsa sina barn extra mil varje dag har heller inte tagits hänsyn till i den bristfälliga utredningen.
○ Fråga: Hur tänker ni att skolbeslutet bidrar till social hållbarhet när barnens fritid förbrukas till transporter?
 
● Allt detta ser vi som bor på landsbygden mycket allvarligt på. Vi menar att övergripande komplexa samhällsbyggnadsfrågor ALDRIG bör avgöras av en handfull skolpolitiker i en enskild nämnd vars förvaltning inte sysslar med samhällsbyggnad.
○ Fråga: Är det möjligt att initiera att en oberoende haveriutredning görs som syftar till att reda ut faktiska konsekvenser och hur en optimal process för hur samhällsviktiga förändringar egentligen bör gå till för att upplevas som trygg och demokratisk för medborgarna?
 
● Vi i Godegård har efter nedläggningsprocessen av Godegårds skola med bl a falska anklagelser om att bedriva hot och trakasserier och vara farliga, förlorat allt förtroende för Motala kommun. Innan vi kan gå vidare med att engagera oss i landsbygdsutvecklingsfrågor så måste kommunen återskapa detta förtroende.
○ Fråga: Hur ska kommunen återskapa det förtroendet?
 
  
Jag påstår att alla frågorna är relevanta, självklart ur ett specifikt Godegårds-perspektiv men även som allmänna landsbygdsstrategifrågor och förtroendefrågor.

Hur sorgligt är det då inte att Rudberg avfärdar fråga 1-5 med "nedläggningen gick rätt till, det har förvaltningsrätten också sagt" istället för att ta frågorna på allvar. Miljöfrågan till exempel, är en typisk övergripande fråga som man från politiskt håll mycket väl kan ha en åsikt om. Man har faktiskt redan haft det, redan 2015 formulerades följande i LUP 15-18 (Lokalt utvecklingsprogram:

Att då inte respektera frågeställaren och frågan med att åtminstone ge ett svar utifrån ett allmänt hållet perspektiv är... ja vad ska jag säga... sorgligt är det närmsta jag kommer.

Sedan kliver Motalas flaggskepp Egberth upp och svarar på fråga nr 6.

"Det krävs två för tillit och förtroende"

Jösses, vad ska man säga?
Egberth ljög i direktsänd radio om att det fanns diarieförda hot från Godegårdsborna mot politikerna, detta var enligt min granskning av alla diarieförda hot en direkt lögn som inte på något sätt har tagits tillbaka (om Egberth hade missförstått något t.ex.). Förtroendebyggande? Nja, pass på den.
Mot bakgrund av ovanstående "hot" så ställde majoriteten in debatten i Godegård. Tillitsskapande? Nja, "ett ostron har mer ryggrad" är ett citat som flyger genom huvudet på mig i dessa dagar.
Dessutom är det så att politikerna sitter i en maktposition kontra medborgarna. Det borde ligga i själen på varje politiker med ett högre syfte att vilja göra gott att väljarna ska känna tillit till och förtroende för de politiker som väljarna faktiskt har valt.

Jag är så innerligt nöjd att jag INTE har röstat på sossarna i Motala kommun, de förtjänar varken min tillit eller mitt förtroende!

Inskränka möjligheten att ställa frågor vid KF-möten? Dåligt aprilskämt?

Jag läser till min stora förvåning att Egberth vill "strama upp reglerna runt allmänhetens frågestund", förvisso oklart hur och varför.

Vill jag missförstå med flit (för övrigt en paradgren för politiker) så kan jag tolka det som att "allmänheten", dvs bl.a. jag, har blivit för jobbiga och näsvisa.

Jag vänder mig även mot att allmänhetens frågestund "bara" skulle användas för frågor angående Godegårds skola, Jag har deltagit vid hittills fem tillfällen (senaste nötterna finns här) och endast ställt några få frågor ang detta, resten av mina frågor rör allt från landbygden i allmänhet till demokratins sotdöd.

Om man är folkvald politiker så vill jag gärna tro att man vill göra gott, göra skillnad för sina väljare (enligt vad man själv tror på för ideologi förstås). Om väljarna då ifrågasätter utredningar och tagna beslut så kanske första instinkten inte ska vara "fan vad de gnäller!" utan kanske mer åt hållet "undrar varför de gnäller?"

Allmänhetens frågestund är oerhört viktig ur ett demokratiskt perspektiv eftersom det kanske är det enda tillfället som enskilda medborgare i Motala kommun faktiskt kan komma till tals med den politiska ledningen. Eftersom demokratin i Motala kommun i övrigt har kört i diket enligt min mening är det demokratisk härdsmälta att begränsa allmänhetens frågestund!

Om Egberths oro rör vem som ska svara på frågorna så är det väl ett internt bekymmer i KF tänker jag? Dessutom tror jag att det utreddes under hösten att frågor får ställas såväl till styret som till oppositionen (som grupper). Så mitt svar är att Egberth får gå hem och titta vilka huvuden hon har att välja på, de som bör kunna svara från hennes politiska sida är hon själv eller nämndernas ordföranden om de inte vill kasta in någon sakkunnig. Oppositionen får utse egna svarspersoner.

Hur svårt var det på en skala?

Och våra folkvalda politikers eventuella drömmar om att göra gott för sina väljare lämnar jag därhän...