Det var en gång ett litet företag (vi kan kalla det för Goddywoddy) som hade 36 anställda och några lokala chefer. Goddywoddy låg mitt ute i skogen och hade fört en tynande närvaro under många år men nu började det äntligen vända, de anställda producerade strålande resultat i den stora koncernen som Goddywoddy ingick i och de lokala cheferna belönades med priser för sitt inkluderande, miljöinriktade, lokalförsörjande och kvalitativa arbete med de anställda. Den lokala fackföreningen hanterade väldigt få konflikter på arbetsplatsen och den goda andan i Goddywoddy började sprida sig och fler ville börja jobba där men koncernledningen sade nej, väldigt oklart varför eftersom alla i Goddywoddy gärna ville ha fler arbetskamrater och alla såg fram emot att företaget skulle kunna växa!
Då, som en blixt från en klar himmel bestämde koncernledningen att Goddywoddy skulle läggas ner BUMS och alla anställda inklusive de lokala cheferna skulle flyttas till andra företag inom koncernen flera mil bort. Nu är det inte riktigt så det går till i Sverige! Facket vaknade till liv och krävde MBL-förhandlingar eftersom:
"Arbetsgivaren har primär förhandlingsskyldighet innan den fattar beslut om viktigare förändring av sin verksamhet och/eller viktigare förändring av arbets- eller anställningsförhållandena för medarbetare som tillhör en arbetstagarorganisation. Viktigare förändring kan t.ex. vara: nedläggningar av hela eller delar av verksamheten, produktionsomläggningar, överlåtelse av hela eller delar av verksamheten, omorganisationer mm."Koncernledningen fick ta tillbaka sitt nedläggningsbeslut (eftersom den lokala fackföreningen hotade med att den centrala fackföreningen skulle dra koncernledningen inför Arbetsdomstolen) och istället kalla till MBL-förhandlingar. Den lokala fackföreningen krävde assistans av sin centrala organisation och förhandlingarna kom igång efter någon månad. Eftersom koncernledningen hade väldigt svårt att motivera nedläggningen av arbetsplatsen och flytten av arbetsuppgifterna (eftersom alla anställda hade placeringsorten samt ett unikt villkor att ingen kunde få sparken inskriven i anställningsavtalet) så slutade förhandlingen efter många turer nio månader senare med att alla anställda erbjöds högre lön (för att kompensera för högre reskostnader) och kortare arbetstid (för att kompensera för mycket längre restid) om de följde med till de nya företagen. Samtidigt hade ett annat företag köpt lokalerna och erbjöd alla på Goddywoddy att stanna kvar istället vilket förstås alla gjorde, dessutom strömmade det till fler som ville jobba på Goddywoddy nu när det var rikskänt hur de anställda hade tagit fighten med koncernledningen för varandras skull.
Vilket solskenshistoria! Tänk om det kunde sluta här men det gör det ju tyvärr inte... För barn som går i skolan har ingen arbetsrätt, ingen fackförening, ingen strejkrätt, inga anställningsvillkor, ingen MBL och ingen Arbetsdomstol att ta till när det helt enkelt blir förjävligt orättvist. Kommunen bestämmer över huvudet på barn och deras familjer utan att det finns några som helst vägar till rättvisa. Du kan banne mig överklaga ALLT i det svenska samhället utom en skolnedläggning!
Fy fan för att bo i Motala kommun.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar